KKO:1983-II-121
- Asiasanat
- Vahingonkorvaus, Verot ja maksut
- Tapausvuosi
- 1983
- Antopäivä
- Diaarinumero
- R 82/375
- Taltio
- 817
Työnantajan konkurssissa tuomitut ennakonpidätykset ja työnantajan sosiaaliturvamaksut voitiin, huomioon ottaen verojen ja maksujen perimisestä ulosottotoimin annetun lain 11 §:n 1 ja 3 momentin säännökset, tuomita työnantajaa vastaan ajetussa jutussa rikosperusteisena vahingonkorvaussaamisena.
I-jaosto
MÅLETS HANDLÄGGNING I DE LÄGRE INSTANSERNA
Vasa länsskätteverk hade vid Vörå HR, där allmänna åklagaren yrkat straff å snickaren A för brott mot lagen om förskottsuppbörd och lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift, framställt yrkande, att A måtte åläggas att till länsskatteverket såsom skadestånd för oerlagda förskottsskatteinnehållningar och arbetsgivares socialskyddsavgifter utge sammanlagt 59 185 mark 40 penni, dock minskat med det belopp, som kunde indrivas i förvaltningsväg eller som utbetalades ur A:s konkursbo.
Sedan A hörts över yrkandena, hade HR i utslag 24.9.1980 förklarat utrett, att A under 1977 - 1979 i Maxmo kommun såsom arbetsgivare underlåtit att inom föreskriven tid redovisa förenämnda förskottskatteinnehållningar och socialskyddsavgifter. Enär det av länsskatteverket yrkade skadeståndsbeloppet utdömts medelst den laga kraft vunna domen i A:s konkurs, hade HR, jämte det A dömdes till straff för i en görning begångna brott mot lagen om förskottsuppbörd och lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift, förkastat länsskatteverkets skadeståndsyrkande.
Vasa HovR, under vars prövning länsskatteverket dragit målet till den del skadeståndsyrkandet förkastats samt yrkat, att A måtte åläggas att utbetala fem procents ränta på ovannämnda belopp räknat från dagen för avkunnandet av HR:s utslag, hade medels utslag 23.3.1982 lämnat länsskatteverkets yrkande på ränta såsom först i HovR framställt utan prövning samt, enär HR medelst 27.3.1980 avkunnad laga kraft vunnen dom i A:s konkurs redan fastställt länsskatteverkets ny påyrkade skadestånd till betalning ur konkursboets tillgångar och då frågan rörande skadeståndsyrkandet i detta mål således blivit slutligt avgjord och HR därför icke bort upptaga länsskatteverkets skadeståndsyrkande till prövning, upphävt och undanröjt HR:s utlåtande beträffande skadeståndsyrkandet och lämnat ändringsansökan utan prövning.
Länsskatteverket anhöll om besvärstillstånd och sökte ändring i HovR:s utslag. Besvärstillstånd meddelades och A avgav honom inbegärt bemötande.
HÖGSTA DOMSTOLEN
HD u. prövade målet och fann ifrågavarande fordringar vara sådana, som avsågs i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg. Med beaktande av stadgandena i 11 § 1 och 3 mom. sagda lag angående tiden inom vilken sådana fordringar borde indrivas och sådana i konkurs bevakade fordringars indrivning ur till konkursen upplåtna medel, ansåg HD att det, oberoende av domen i A:s konkurs, förelåg ett rättsligt behov att mot honom rikta ett på samman fordringar grundat skadeståndsyrkande på grund va brott. HovR borde sålunda inta ha undandragit sig prövning av sagda yrkande. Med hänsyn till sakens utredda sick ingick HD för undvikande av dröjsmål i omedelbar prövning av yrkandet och prövade rätt, med ändring av HovR:s utslag, ålägga A att erlägga till staten yrkade 59 185 mark 40 penni. Från detta belopp skulle avdras vad därav i förvaltningsväg eller i samband med konkursförfarandet möjligen indrivits.
I avgörandet deltog justitieråden Jalanko, Heinonen, Nybergh, Ketola och Aro